Det finns ett begrepp som återkommer i mina studier av kroppen, från micro till macro-nivå: Adaptation.
Vi människor är resultatet av minutiös adaptation. Hela vår organism bygger på denna logik. Tippar grunden, eller för övrigt vilken del som helst i byggverket, kommer de övre delarna att adaptera tills en någorlunda balans skapats. Likt ett stråbygge.
Vi är alla stråbyggen.
Häromdagen fick jag en abstrakt tanke om hur denna logik även reflekteras i oss som sociala varelser. Vi anpassar oss till det mesta: Till dåliga äktenskap, tråkiga jobb, kassa närköp, medelmåttiga politiker och matvanor… Adaptationens baksida, att vi anpassar oss till vilken omgivning som helst – på gott och på ont. Och visst överlever vi. Men till vilket pris?
Tänk efter. Vilka nya insikter vågar du ta fasta på? Vilka nya vägar kan du ta i ditt kvarter? Kanske har du överadapterat dina nack kotor och fått en kronisk stelhet. Då är det dags att se över grunden och sträcka på sig!
Ta fasta på att anpassning handlar om överlevnad. Men det finns nivåer av Liv! Ibland behöver vi våga bryta gamla mönster och välkomna in en ny hållning inför livet. Positiv förändring kan börja i kroppen, eller i din mentala inställning. Våren är på väg, snart är vintern slut och det är dags att våga röra sig, testa nytt, tänka nytt!
